Räcer?

Jag lyssnade på Carpe fucking Diem (P3) på vägen hem från jobbet i dag och skrattade ibland rakt ut. Tågresan gick ungefär 700 miljoner gånger snabbare än i vanliga fall. Skrattade mycket åt parodin på Christer Björkman och Regina Lund. Ja lyssna själva vet jag.


När jag kom hem var Trygg nästan på väg ut genom dörren, han hade köpt en räääcer som han skulle cykla på, helt utan att fråga mig. Ja hallå, vi är faktiskt gifta och ska ha gemensam ekonomi. Men det är sådär med det där. Hur som helst, det är ju kul för pojkrackarn att få komma ut och cykla, synd att han glömde ta med sig slang, för efter en stund kom han hem med punkterad cykel. Så kan det gå.


Nu ska jag äta grillade vegburgare, låta bli att titta på det näst sista avsnittet på säsongen av Game of Thrones, i stället vänta så vi kan se dubbelavsnitt i nästa vecka. Och titta på något annat i stället. Trygg vill se Hamilton. Jag känner... nja.

Livet.

Jag känner mig så trött, men måste skriva på en grej, så det blir inget med att ta en dagslur med Fred som ligger i svala lakan och sover. 


Har ringt och sjungit för min mamma som var så sur för ett par helger sedan för att jag hade glömt morsdag. Bara det att det inte var morsdag. Hoppsan. Och i torsdags bjöd jag henne på morsdagslunch på Rigoletto,Kungsgatan. Så nu hoppas jag att hon känner sig lite firad. Jag däremot, inte så värst firad.


I kväll ska vi äta middag med sorgegruppen, jag älskar att träffa dem. Vi har alla blivit föräldrar till levande barn nu, vilket känns fint. 


I går red jag, det började asdåligt. Jag var svinförbannad för att jag fick en sådan satans obekväm och dålig jävla sadel som gjorde att jag satt som en anka. Men sedan sket jag i hur jag satt och kunde samla ihop Uffe, och då gick det svinbra. Så himla nöjd. Det över att jag kunde samla ihop hästen under mig och få honom på tygeln. Massor av beröm fick jag och då blir man glad. Och trött.


Lite trist att det redan är söndag? Det går så satans jäkla fort? Fast på fredag åker vi till landet i några dagar, då har jag två extradagar ledigt. Visserligen ska vi jobba, men jag får ändå vara med Fred, gilla på det.


Just det... glömde nästan berätta.


I går fick Fred upp locket till örtsaltsburken och hällde i sig salt. Sedan kräktes han upp det, men på giftinformationscentralen tyckte de att vi skulle åka in akut och ta ett blodprov. Så jag ringde sjukhuset och frågade hur lång tid efter man skulle ta det där blodprovet, och det skulle man visst göra på en gång. SÄKERT. FYRA timmar senare skulle man ta det, vilket innebar 5 timmar på akuten med frisk son. 2,5 för mig och 2,5 för pappan. 


Verkligen totalt värdelöst och jag, mamman den värdelösaste av alla som inte kunde fatta att ongen skulle få upp locket på burken. Ibland är man mindre nöjd med sig själv.

otränad Arne tar ut sig

Jag har kommit igång med träningen nu. I går boxades jag med Fröken Elak. Jag var fullkomligt slut efter passet, på spagettiben kände jag mig urfåning när jag gladerligen gjorde high five med tränaren när han gick runt bland oss. Hur töntig? kom jag på sekunden efter high fiven. Men skit i det då.

Jag har sovit som en påse skridskor, det värker i varenda del av min kropp, jag skakar av utmattning fortfarande, så här morgonen efter. Mitt te är svårdrucket. Stabilt.

Jag har drömt sällsamma drömmar. En om en barndomsvän, som hade det svårt. Jag gissar att det gick utför med honom efter att vi tappade kontakten. Jag drömde att han skulle skriva ett brev till sin fosterpappa som skulle dö. Hur kan hjärnan knåpa ihop en sådan dröm? Jag undrar var du är nu Pierre. Lever du?

Nu längtar jag efter helg och efter att få vara med Fred. På söndag ska vi träffas med sorgegruppen. Älskar att träffa dem, ser verkligen fram emot det!

Så länge - Vi hörs!

87, 87, var har du tagit vägen nu?

I går tränadade jag på lunchen, i omklädningsrummet träffade jag tre föredetta kolleger. En av dem som har fyllt 60, började beklaga sig över oss 80-talister:
"Ni är så jäkla dryga och otrevliga! Det finns företag som inte anställer 80-talister, för de är så omöjliga att ha med att göra." 

Jag och de andra två (80-talisterna) bara:
... Ja för du är ju verkligen supertrevlig.

Hon:
"Alltså 80-talister, så himla omöjliga att ha med att göra, Fredrik han säger att det finns företag som inte anställer 80-talister. Alltså jag tycker att ALLA 80-talister är så störiga och sådana översittartyper."

Jag försöker här protestera och inflika att det kanske inte är ett jätteödmjukt sätt att säga till oss tre 80-talister hur värdelösa hon tycker att vi är, men hon maler vidare. Och frågar en tredje av oss om hon OCKSÅ är 80-talist, men utan att ta tillbaka något om hur vidriga vi är.

Alltså.. jag menar... så jävla farliga är vi väl inte? Jag gillar att vara 80-talist. De där 50-talisterna däremot. ;)

söndagsrapport

I dag köpte jag en tripptrappstol på blocket, sen kom jag på att vi inte behöver en just nu. Men skitsamma, någon gång kommer vi behöva den? Poppar popcorn, med smörsmak... tror att jag tycker om smörsmak. Fick för mig det på coop, när jag var där.

Såg en film i kväll, 50-50 tror jag den heter... satt i en fotölj och lät tårarna rinna. För tillfället kändes mina problem banala.

Jag har funderat på att ta semester från bloggen. Den har haltat så länge, och jag vet inte vad jag försöker förmedla. Men å andra sidan får Arne mig att må bra... Vi får se, antagligen fortsätter jag i samma menlösa anda.

Godnatt, i morgon är det ännu en måndag.

Yo

Lite extra tungt att lämna familjen hemma i dag. Min mamma och morbror är hos oss och hjälper till att måla fasaden.

För övrigt jag inofficiellt expert på att sätta mig själv i obekväma situationer. Typiskt, mer om det framöver.

Kan allt!

Nytränad, nyduschad, nyäten. Äntligen känns det som att jag kommer få plats för träningen i livet igen. Det bådar gott för späckreduceringen som ska ske. 

Ska på AW efter jobbet i dag och missar därmed Fred innan han somnar. Jag kommer lägga mig bredvid honom när jag kommer hem och lukta på honom så att han nästan vaknar. I morgon jobbar jag halvdag så då hinner jag träffa honom desto längre.

Det innan jag ska hälsa på min mammas föredetta sambos, mamma och pappa. Mammas föredetta sambos mamma fyllde 90 för ett par veckor sedan och jag var där. 90-åringen sken upp likt en slokande blomma som får vatten, upplevde jag. Därför gör jag nu ett återbesök, med mig har jag en liten flaska portvin och praliner. Jag hoppas hon kan sippa på portvinet på balkongen, det närmaste hon kommer ut. Och njuta lite av livet, något jag förstår att hon inte gör allt för mycket.

Sedan ska jag på papiljottmiddag i samma område, ni förstår, jag hinner med allt. En ok karriär, att vara mamma, fru, dotter, lillasyster, matte till Esterkatten, husägare, trädgårdsägare, väninna, polare, kusin, granne,svägerska,  sons fd sambo-dotter och komma igång med träningen-person.

Nemas problemas, dessutom bloggar jag. Inte fabulöst, jag vet, men det kommer ut ord i alla fall.

Hejsan svejsan så länge!